Jag börjar blogga augusti 2014

Ett år har gått sedan vi flyttade in i Huset under Eken. Vi flyttade in utan att göra någonting till huset, och under året som gått har vi fått mycket till stånd. Därför vill jag nu börja blogga, som en dokumentation på allt vi gjort och ämnar göra. Roligt att kunna i efterhand kunn läsa och komma ihåg vad allt vi gjort.
Med vi, menar jag min man och jag, så långt som möjligt har vi gjort arbetet själva,  men tagit till proffesionell hjälp med besvärliga och svåra projekt och arbeten som krävt fackmän.



Jag hittade huset på Oikotie under tomt till salu. Huset såldes som rivningsobjekt, det fanns inga ritningar på huset, men man antog att det var byggt i slutet av 1800-talet, 1870 stod det någonstans. I annonsen stod det att tomten har stora ekar på gården och gammal trädgård. Om huset och dess kondition stod det inget, förutom att säljare tar inget ansvar för huset. När vi åkte och tittade på det i Mars 2013, var gården full med snö, stod det ämbar överallt som det droppade i från taket, det gamla plåttaket var från 20-30-talet. Vi såg fina eldstäder, i tre rum med de var alla i användningsförbud. Vi såg mycket potential, men också mycket jobb. Det som fick mig övertygad om att det kommer att bli ok var att toaletten och duschrummet var två år tidigare förnyat. Köket var helt ok, men vi kommer att förnya det efter något år i samband med en utvidgning av huset. ( visar bilder senare. ) Huset är inte stort, nedre våningen har två sovrum, ett kök och vardagsrum, ungefär 85 m2, och om vi någongång fixar vinden får vi typ två sovrum till. Det fanns möjligheter ...

Eftersom vi har sökt efter ett gammalt i snart10 år och nästan givit upp, så kändes det som om vi nu borde slå till, det här var ju lite åt det hållet vi sökt efter... Vi gav ett bud som vi trodde inte skulle accepteras, men men... Vi var de enda budgivarna och huset blev vårt!  Om jag då kunde ha dragit tillbaka vårt bud skulle jag ha gjort det, jag blev livrädd för allt vad som väntade oss... plötsligt kändes det inte så skoj mera att fixa och måla.. snarare såg jag med skräck framemot vad allt jag nu tagit på mig. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar